Arvikapartiets Lars-Olof Gävert skrev en motion om att upprätta en minnesplakett vid familjen Grundels gamla hus i Rosendal för att hedra minnet av dessa händelser och tjäna som en påminnelse om vikten av motstånd och solidaritet i svåra tider. Beredningen av motionen från förvaltningen är nu färdigställd och ärendet kommer upp på kommunstyrelsens sammanträde nästa vecka.
Förslag till nästa instans är: ”Kommunfullmäktige beslutar att motionen avslås.”
Bedömning:
”Då huset är en privatbostad i slutet av en återvändsgränd och ligger en bit utanför centrum är det svårt att utan större informationsinsats kunna visa var minnesplaketten finns. Det är vidare olämpligt att leda människor till en besökspunkt utanför en privatbostad på en återvändsgata, då det kan påverka de boende negativt. Kommunledningsstabens bedömning är att en minnesplakett inte är ett lämpligt sätt att sprida informationen. Utifrån det föreslår kommunledningsstaben att motionen avslås.”
Motionen i sin helhet finns här:
Läs gärna om ni inte gjort det tidigare. I motionen beskrivs en viktig och spännande del av Arvikas lokala historia när Nazi-Tyskland ockuperade Norge.
Arvikapartiet är givetvis besvikna på förslaget till att avslå motionen. Svaret på motionen saknar historisk förankring och platsen är en viktig del av den lokala historien. Minnesmärket skulle bidra till att hedra de lokala hjältarna Signe och Robert Grundel, och deras son Jan, som under andra världskriget modigt hjälpte många norska motståndsmän och sabotörer i kampen mot nazismen. Deras hem blev under kriget en fristad och en central punkt för delar av norska motståndsrörelsen, när de smugglade vapen, sprängmedel och meddelanden över gränsen.
Något att lyfta fram som visar Arvikabornas inställning till detta när händelserna inträffade kan vara när Signe kom tillbaka hem till Arvika efter att ha suttit tre veckor i häktet på Kronoberg i Stockholm. Hon och hennes make Robert hade häktats för att de inhyste norska medborgare illegalt i hemmet vilket var strängt förbjudet. Signe skämdes, så när hon kom tillbaka till Arvika försökte hon smyga på bakgator till hemmet i Rosendal då hon var rädd för vad folket i Arvika skulle tycka om allt som hänt. Signe ville hålla sig undan från folk men hamnade till sin förtvivlan mitt i en större skara människor som kommit ut från en föreställning. När de fick syn på Signe stannande de och ropade; ”HURRA!”.
Det här visar det starka stöd och den uppskattning som fanns bland Arvikaborna för familjens modiga handlingar!
Vi är övertygade om att det inte är någon risk för någon större trafik till platsen då eventuella besökare inte kommer alla på samma gång. Att markera platser av historisk betydelse bidrar till att skydda vårt kulturella arv. Minnesplaketten kan också fungera som ett pedagogiskt verktyg för att informera framtida generationer om de historiska händelserna och människorna som var involverade. Få har känt till dessa händelser i Arvika, och innan motionen skrevs visste nog ingen i Arvika att flertalet av de motståndsmän som fick skydd hos Grundels tillhörde Osvaldgruppen som var en av de största och viktigaste sabotagegrupperna under andra världskriget. Under ledning av Asbjørn Sunde, alias Osvald Pettersen, genomförde de en rad krävande och farliga sabotageaktioner mot den tyska ockupationsmakten. Osvald-organisationen samarbetade med flera motståndsorganisationer, bland annat politigruppen i 2A, Milorg och brittiska SOE (Special Operations Executive). Vid särskilt svåra uppdrag, som likvidationer och frigivning av fångar från fängelser och sjukhus, kallades Osvaldgruppens sabotörer in..
